Aktiviteter 2011

Startsida Aktiviteter Dokumentation Föreningen Kontakt Länkar Beställ

Aktiviteter under 2011

Ett femtiotal medlemmar, bland annat några nya som för övrigt hälsas varmt välkomna till föreningen, infann sig på Majorskan den 14 oktober för att avnjuta sedvanlig lunch och lyssna på Ulf Björkmans kåseri om flyget på Barkarby under förra seklet. Och som oftast deltog även denna gång en kärntrupp från såväl F16 som F 18 kamratföreningar.

Tyvärr hade Ulf drabbats av envis förkylning dagen innan och kunde inte få fram ett enda ord och han var följaktligen tvingad att lämna återbud. Vi hoppas att Ulf kryat på sig och vi hälsar honom snarast välkommen att berätta om flygverksamheten på Barkarby och om sina egna erfarenheter därifrån.

I stället valde vi att visa en film från häftiga flyguppvisningar med Hawker Hunter och även Vampire i Schweiz.

När Jan-Henrik Torselius fick mässfallet klart för sig erbjöd han sig spontant att inleda filmförevisningen med att berätta några episoder från sin egen tid på F 8 i början på femtiotalet.

Det var en spännande tid. Jan-Henrik nämnde att han blivit beordrad av eskaderchefen att utbilda sig till radarjaktstridsledare, eftersom han klagat på stridsledningen under en övning. Så kunde det gå till på den tiden.

Jan-Henriks kanske mest intressanta episod var nog spaningsflygningarna efter Catalinan i juni 1952. Han kunde berätta hur det egentligen gick till när chefen för flygvapnet, gav sig iväg på sin enskilda spaning över Östersjön. Den rote som startade strax efter general Nordenskiöld leddes av Jan-Henrik och lyckades lokalisera Catalinans nerslagsplats. Flygspaningarna fortsatte sedan fram till det att det västtyska fartyget Münsterland från finsk hamn kunde meddela att man plockat upp Catalinans besättning. Fartygschefen ville inte under gång i Östersjön på radion meddela att han räddat besättningen. Detta speglar väl den hotfulla stämning som rådde under denna fas av det kalla kriget.

Jan-Henrik, tack för bidraget, välkommen med fler episoder från Ditt rika flygarliv

Björn Kristoffersson bj.kris@telia.com

14 oktober 2011 - fredagslunch

13 maj 2011- fredagslunch

Ett fyrtiotal medlemmar hade infunnit sig för att lyssna till ett mycket engagerat föredrag av överstelöjtnanten Percy Hansson som skildrade sina uppdrag som flygplatschef i Kongo (FK01 2003) och som försvarsattaché i Addis Abeba 2006-2009.

Föredraget filmades av Järfälla lokalTV och kommer att ges ut på DVD. De som av någon anledning inte hörde Percys framställning live, rekommenderas varmt att reparera skadan genom att skaffa DVDn.

Läs här vad en kamrat från F 18 tyckte om fredagslunchen och föreläsningen (artikel ur F 18 kamratförenings tidning nr 43/2011).

25 november 2011 - fredagslunch

I gryningen den 29 december 1962 startar sex flygplan J 29 ur F22 från Kaminabasen och flyger på lägsta höjd över den afrikanska stäppen mot Kolwezi, som är utbrytarrepubliken Katangas huvudflygbas. Uppgiften är att med akan och raketer oskadliggöra de flygplan som är baserade där. Plötsligt får divisionschefen kontakt med en Sk 16 (1) ur de katangesiska flygstridskrafterna. En rote ur förbandet beordras anfalla. Rotechefen får kontakt och öppnar eld på kort avstånd med akan. Splitter yr i luften.

Sk 16 försvinner ur sikte. Roten sätter åter kurs mot huvudmålet Kolwezibasen. Hann flygplanet förvarna basen om det annalkande anfallet?

Rotechef var Åke "Hoss" Christianson. Han gästade F8 kamratförenings sedvanliga fredagslunch den 25 november och tog oss, cirka 40 åhörare, med på en resa femtio år tillbaka i tiden och till det mörkaste Afrika.

Hoss tillhörde den tredje avlösningen som bemannade F22 från september 1962 till mars 1963. Han liksom övriga tillhörde de ur flygvapnet som frivilligt antog utmaningen att ingå i F22, det flygförband som svenska regeringen ställt till FN:s förfogande som bidrag att lösa Kongokrisen. Som jaktflygare fick Hoss innan avresan en snabbutbildning som spaningsförare.

I sitt föredrag kom han inledningsvis att beröra den mycket grannlaga processen att ta ut personal. Han poängterade vikten av att anta de som var väl motiverade för uppgiften.

Det var många och stora utmaningar som mötte F22 i Kongo ett land lika stort som Europa och långt från hemmaflottiljens resurser. För övrigt var F8 det stödjande förbandet.

Förhållandena var i de flesta avseenden primitiva; nära nog obefintlig vädertjänst, bristfälligt kartunderlag, enkla navigeringshjälpmedel, begränsat radiosamband, ingen egentlig flygräddning, ständiga elavbrott på Kaminabasen etc etc. Den tekniska tjänsten var i hög grad fältmässig. Samverkan med FN övriga flygstridskrafter från Indien och Etiopen var en ny erfarenhet.

Utmaningarna blev inte mindre av att operationerna genomfördes i en fientlig miljö såväl i luften som på marken. Det blev flygvapnets gedigna utbildning som personalen hade att falla tillbaka på. Den visade sig ha fungerat!

Uppgiften för F22 var att vinna luftherravälde, utföra flygspaning samt med attack bekämpa motståndarens infrastruktur till exempel flygbaser, broar m m. Uppdragsorder gavs av FN högkvarter i Leopoldville och utövades där enligt den svenska regeringens villkor av en svensk flygofficer, under Hoss tid, Dick Stenberg sedermera CFV. Det kändes tryggt att ha svensk personal i högkvarteret som väl kände F22 förmåga och som också tog hänsyn till humanitära aspekter.

Trots etablerade ordervägar kunde det inträffa att chefer ansvariga för markoperationerna beordrade insats av F22 mot enskilda mål i frontlinjen till exempel granatkastare! Sådan order avvisades bestämt!

För Kongo-operationerna överhuvudtaget blev F 22:s spaningsrapporter och flygbilder ett viktigt instrument för FN högkvarteret i New York.

Det var mycket intressant att ta del av F22 flygoperationer under Kongokrisen av en som var med. Det blev ofrånkomligt att få Libyen-insatsen i tankarna. Hoss visade, trots att femtio år har gått, att det finns fortfarande en bank av Kongo-erfarenheter som nuvarande personal i FV säkerligen kan hämta erfarenheter från.

Avslutningsvis är det på plats att ge den personal ur FV som frivilligt anslöt sig till F22 för fredens sak en eloge. Att under primitiva förhållanden i ett avlägset okänt land hålla förbandets J 29 i luften och under livsfara lösa uppgifterna är beundransvärt! Tack Hoss för ett initierat och mycket trevligt framfört föredrag!

Men hur gick det med den nedskjutna Sk16 och hur utföll anfallet mot Kolwezibasen? Det kan Du läsa mer om på nätet. Gå direkt till Åke Christianssons egen berättelse på F 22-sidan här.

Björn Kristoffersson bi.kris@telia.com