Aktiviteter under 2015

Länkar till rapport från aktiviteterna

> 13 mars fredagslunch och årsmöte

> 8 maj fredagslunch

> 16 oktober fredagslunch

> 20 november fredagslunch

13 mars 2015 - fredagslunch och årsmöte

Årsmötet den 13 mars på Träffpunkt Flottiljen lockade många medlemmar och konferensrummet blev fullt till sista plats!

Denna gång var programmet lite annorlunda, med föredraget först, därefter lunch och avslutning med årsmötet. Föredraget av överste Fredrik Hedén var intressant och mycket uppskattat av åhörarna. Mer om detta senare, för ordningens skull inleder vi med redovisning av årsmötet.

Gert Jönelid valdes till mötesordförande och Christer Lokind till sekreterare. På ett rutinerat och effektivt sätt genomförde dessa mötet, där vi kan notera följande:

• Björn Kristoffersson omvaldes till ordförande
• Sune Blomqvist, Bo Pettersson och Sven Fredlund omvaldes som ledamöter i styrelsen för två år (Hans Gyllingmark, Fredrik Lagerlöf och Anders Eklund har ett år kvar som styrelseledamöter)
• Till revisorer valdes för ett år Christer Lokind och Rolf Lenstam, revisorssuppleanter Per Friberg och Tommy Nilsson
• Gert Jönelid och Bertil Skoog valdes till valnämnd, suppleant Klas Gröndahl

En fråga som föranledde lite diskussion blev medlemsavgiften för 2016. Mötet var enligt handuppräckning positiva till en höjning av medlemsavgiften och styrelsen föreslog därefter att frågan tas upp vid ett extra årsmöte i anslutning till en fredagslunch i höst. Till dess kan styrelsen näramare utreda kostnadsutvecklingen och nya regler för eventuellt bidrag från Försvarsmakten. Detta blev också mötets beslut.

Verksamhetsberättelse, ekonomisk berättelse, revisionsberättelse, resultat- och balansräkning samt verksamahetsplan för 2015 redovisades och gillades/fastställdes av årsmötet.

Här skall också uppmärksammas att vid ett senare konstituerande styrelsemöte valde den nya styrelsen att adjungera medlemmarna Agneta Halling och Ingrid Lindén Wannfors.

Så, åter till det intressanta föredraget av Fredrik Hedén. Detta handlade om STRATEGIC AIRLIFT CAPABILITY & HEAVY AIRLIFT WING.

Överste Fredrik Hedén, tidigare flottiljchef på F 7 Såtenäs 2001-2005, ledde det förhandlingsteam som mellan 2006 och 2008 förhandlade fram svenskt deltagande i det som blev Heavy Airlift Wing (HAW).

I rollen som Vice Commander under de första tre åren 2008-2011 var han sedan delaktig i att bygga upp flottiljen som idag har 300 anställda och totalt 1000 personer inklusive familjemedlemmar. Svenskt deltagande är 22 befattningar i det multinationella samarbetet som omfattar 12 nationer. HAW är baserat i Pápa, Ungern och flyger över hela världen.

Samarbetet bedrivs av 11 europeiska länder och USA. Sverige är den näst största bidragsgivaren, vilket innebär att vi årligen disponerar 550 flygtimmar, ca 17% av de 3165 flygtimmar som de tre C 17 producerar.

Flottiljen fick sina C 17 levererade under andra halvåret 2009 och har därefter genomfört utbildning och ett antal insatser. Man har bl a genomfört uppdragt till Kosovo (KFOR), Afghanistan (ISAF), Irak (OIF) Haiti (hjälpinsats) och Afrika.

C 17 lastkapacitet, över 70 ton, motsvarar fyra Tp 84 Hercules!

16 oktober 2015 - fredagslunch

Fredagslunchen den 16 oktober var välbesökt, 46 medlemmar fyllde lokalen, till sista plats.

Föredragshållare denna gång var Rolf Björkman, pensionerad övlt FV, sedan 17 år generalsekreterare i KSAK. Från FV har Rolf erfarenhet bl a av fpl 28, 29, 32, 35 och 37 och han har sysslat mycket med flyggsäkerhet och utbildning. Idag flyger Rolf mest allmänflyg och ultralätt. Bl a KSAKs Tiger Moth.

Föredraget för dagen rubricerades ”J 29 Flygande Tunnan mm”. Mm visade sig handla om allmänflyget idag. Märkligt nog flyger vi på samma sätt som på 1960-talet, med i princip samma flygplan, om än med lite modernare instrumentering. Jämför man med bilvärlden skulle vi alltså fortfarande köra Volvo PV 544 i en lite uppgraderad version… Vi fick emellertid även höra lite om modernare varianter av flyg, inte minst inom ultralätt-området. Lite mindre, lättare och enklare flygplan, inte sällan självbyggda och betydligt enklare (billigare) att certifiera än traditionella allmänflygplan. Framtiden för småflyget är osäker – men spännande.

Åter till huvudämnet J 29. Rolf berättade initierat och med egna erfarenheter om flygplantypen, som han flög som nyutbildad fältflygare. J 29 tillverkades i 661 exemplar, i sex olika versioner. Vanligast var J 29 F, med den modifierade vingen och motor med ebk.

J 29 var ett olycksdrabbat flygplan. Av de 661 tillverkade planen totalhavererade 237 st och 99 förare omkom. Det fanns olika orsaker till haverierna men de mest kända är girrollstörning och brister i kurshorisontens funktion. Girrollstörningen kom från de speciella flygegenskaperna som pilvingeformen innebar. Vid låg fart (landning) och med full klaff var det viktigt att flyga rent och korrigera eventuella störningar i rollplanet med sidoroder. Efter några haverier i början ändrades utbildning och förarinstruktion, varefter denna typ av haveri i princip försvann.

En tämligen ny typ av flyginstrument, Kurshorisont (KH -29), orsakade ett stort antal haverier. KH-29 kombinerade funktionerna fjärrkompass, kursgyro och horisontgyro. Systemets förtjänster var att flygning kunde genomföras utan yttre referenser i moln och mörker. Därmed ökade flygplanets taktiska nyttjande. Till skillnad från dagens motsvarande instrument fanns allvarliga begränsningar.

 När väl de beskrivna riskerna hade minskats fortsatte ändå en hög haverifrekvens med J 29. Anledningen till haverier var då främst kollision i samband med luftstridsövning. Kanske inte så underligt, då man ofta övade i stora förband, en eller flera divisioner, vilket innebar många flygplan samtidigt inom ett begränsat område. Det var sannolikt svårt att hålla uppsikt på alla flygplan, egna och” fiendens”.

Rolf redovisade några speciella haverier med J 29 i FV. Den 2 maj 1955 inträffade den svåraste olyckan i FV med J 29. Fyra J 29 startar i dåligt väder från F 13 och stiger i formation upp i moln. Gruppen har sedan under svag högersväng och dykning gått ner i sjön Nedre Glottern, täckt av tjock issörja. Alla de fyra piloterna omkom.

1953 havererar fältflygaren Hans Bladh på finalen till bana 32 F 10 Ängelholm. Flygplanet viker sig (girrollstörning?). Katapulten utlöste vid det första markislaget automatiskt. Trots att den tidens räddningssystem krävde en viss minsta flyghöjd överlevde piloten denna gång, tack vare att han mirakulöst hamnade i en halmstack. Hans Bladh fick allvarliga skador men återkom senare i flygtjänst, på J 35. En svensk Douglas Bader!

När FV förare väl lärt sig att hantera J 29, blev det ett starkt tillskott till det svenska luftförsvaret. J 29 visade också upp sig internationellt, b la genom två världsrekord i hastighetsflygning 1954/55. Mest känd internationellt är ändå J 29-förbandets insats under Kongokrisen, 1961-1962. F 22 flög där med J 29B och S 29C och löste sitt FN-uppdrag på bästa tänkbara sätt. Såväl materiel som personal visade en hög funktion och tillförlitlighet.

Vid fredagslunchen 25 november 2011 var Åke ”Hoss” Christiansson på besök och berättade om sina erfarenheter från F 22 i Kongo. Läs mer om Åkes berättelse med fpl 29 i huvudrollen här!

20 november 2015 - fredagslunch och extra årsmöte

Ett trettiotal medlemmar, vara 28 röstberättigade, hade samlats till det extra årsmötet som enligt ett beslut vid det ordinarie årsmötet i mars 2015 skulle avgöra medlemsavgiften för 2016. Mötet var snabbt avklarat och ordförande Björn kunde fälla klubban i bordet och därmed fastställa oförändrad avgift även för 2016. Anledningen till att vi kan behålla medlemsavgiften på 100 kr är att vi fått klart med LSS om ekonomiskt stöd för 2016, på minst oförändrad nivå.

Efter det korta årsmötet var det dags för ordinarie föredragshållare, som denna gång var Bertil Wennerholm, numera pensionerad överste i flygingenjörkåren. Bertil har ett förflutet på F 8, som reservofficer i striltjänst på 1960-talet. Han har därefter arbetat i Ericssonkoncernen, vid Försvarets materielverk, Försvarsstaben och Högkvarteret. Han har forskat kring den karolinska tidens krigshistoria samt flygvapnets historia, vilket han redovisat i böckerna Emporterade troféer (2000) och Fjärde flygvapnet i världen? (2006).

Dagens föredrag byggde på den senare boken, som ursprungligen var en magisteruppsats i historia, med underrubrik Doktrinutveckling i det svenska flygvapnet i försvarsbesluten 1942–1958. Underlag, beslut och genomförande i nationellt och internationellt perspektiv.

Bertil beskrev flygvapnets – och den svenska flygindustrins – utveckling under kalla kriget. Han har analyserat Flygvapnets organisation, flygplanbeståndet, ledningsfrågor, flygbasutbyggnad, hotutveckling mm. Satsningen på jakt-, attack- och spaningsflyg över tiden, från andra världskriget och framåt redovisades. Försvarsbeslutet 1936 innebar att jaktflyg utgjorde 25% av flygplanbeståndet. Under kriget blev förhållandet efterhand 50%. Efter kriget, med erfarenheter av jaktförsvarets betydelse, utgjorde jaktflyget ca 70%! I och med JAS-beslutet 1982 är nu detta en mindre intressant fråga, flygvapnet har ju full flexibilitet genom ett enhetsflygplan.

Intressant var också att se leveranserna av egenutvecklade flygplan till Flygvapnet under 1950-talet. tanken var att materielen skulle förnyas vart sjunde år – tre flottiljer per år skulle materielomsättas! Unikt för Sveriges del var också det politiska beslutet om krav på egen utveckling och tillverkning. 1960 bestod Flygvapnet av ca 90% egenutvecklade flygplan. 10 år tidigare var siffran 55%.

Kurvorna som visade antal flygplan i Flygvapnet var mindre upplyftande. Från drygt 1000 flygplan år 1958 till mindre än 250 år 2000... Vi avslutar därför med några avslutande reflektioner från Bertil:

 Flygvapnet lyckades bryta sig ur 1930-talets utlandsberoende tack vare en långsiktig, konsekvent planering och uppbyggnad av en egen flygindustri.

 Flygvapnet hävdade sig väl tekniskt, även om detta gärna överdrevs.

 Uppbyggnaden av flygvapnet skedde med välvilligt stöd västerifrån men med egna ekonomiska medel! Utformningen av doktrin och uppgifter, materielinriktning och organisation gjordes nationellt.

 Tydlig satsning på systemuppbyggnad: flyg – bas – stril, på god utbildning och hög beredskap.

Tack Bertil för ett intressant föredrag om Flygvapnets utveckling under det kalla kriget! Nästa gång kanske vi kan få höra lite om Karolinerna och vad som egentligen hände vid Poltava år 1709...